Dessutom: vårt liv i Sverige var enormt fyllt av stress. Varje dag jagade jag minutrar och sekunder för att hinna till jobbet, hinna hämta på förskolorna, hinna laga mat (som banne mig alltid bestod av snabbmakaroner och köttbullar eller snabbmakaroner och kycklingkorv, för det var bara det ungarna gillade), och sedan hinna bada ungarna och samtidigt röja upp kök och all mat som kastats på golvet (detta har minskat betydligt sedan vi kom hit, mognad kanske), och sedan hasta ungarna i säng och somna själv och vakna igen klockan ett-två-tre på natten och inse att disken var odiskad och tvätten otvättad, otumlad, otorkad.
Med det sagt så vet jag ju egentligen inte så mycket om hur vår tillvaro kommer se ut om några månader. Men jag ser fram emot att börja sätta nya rutiner på en helt ny plats, att skapa ett hem och nya relationer.
Thelma blickar ut över Saigon. |
Hej Matilda! Spännande att få följa era äventyr! Hur känner Olivia? Vi ska snart flytta till ett större hus, i samma by, och Nisse pendlar väldigt. Just nu tycker han att vi ska låta honom bo kvar här ensam, för han tänker då inte flytta med och därmed basta! Kram från Maria
SvaraRadera