torsdag 12 november 2015

Första tiden i Vietnam

Nu har vi varit i Vietnam i ca en och en halv vecka. Flygresan gick okej. Barnen sov väldigt litet, bara kanske tre-fyra timmar på vägen till Thailand där vi mellanlandade och ingenting på flyget mellan Thailand och Vietnam. Ganska besvärligt eftersom jag alltid blir toktrött så fort jag sätter mig på ett flygplan... Thelma hade dessutom två rediga vredesutbrott, såna där som gör att alla runtomkring börjar vända sig och stirra. Det var bara att försöka lugna henne bäst det gick, och försöka sova när barnen sov.

På Arlanda. Amandas (?) bild. Jätteglad att båda mina systrar kunde följa med för att vinka av oss (och i Johannas fall köra oss dit!) men vad sorgligt det kändes att säga hejdå!
På flygplanet.

Surfplatta rekommenderas starkt för långa flygturer med småbarn...

Thomas och Thelma.

På flygplatsen i Thailand. All denna väntan...



I taxin från Tan Son Nhat Airport somnade både Hugo och Thelma, och fortsatte sova medan vi kom fram till huset vi ska bo i. Vi kunde bära upp dem och lägga dem på en säng utan att de vaknade. Sen lade vi oss allihop och sov i några timmar vilket var väldigt skönt efter den resan.

På eftermiddagen när vi vaknade gick vi till en närliggande restaurang, Café Evita, som är ett av våra gamla stammishak i området. Mest för att det ligger nära, för det är ganska dyrt där. De brukade ha en lekhörna, men nu har de tagit bort den, och det var en utmaning att få barnen att sitta stilla. Vi fick i alla fall i oss litet ordentlig mat.


Mjölk! På Café Evita.


De första dagarna gick för Thomas del mest ut på att ordna motorcyklar, nanny och annat praktiskt. Jag kör motorcykel den här gången, första gången jag vågat... En liten lätt automatväxlad sak, men ändå - ett stort steg för mig! Jag har bara kört i närområdet än så länge, men det är faktiskt ganska kul och gör att jag blir litet mindre begränsad.

Thomas lyckades också få kontakt med Mi, som jobbade åt oss som nanny sist vi var här, när tvillingarna var 6 - 8 månader gamla. Olivia hade hoppats att hon skulle kunna komma tillbaka och till vår glädje gick hon med på att jobba hos oss igen! Nu har hon hunnit jobba en vecka och det är förstås en stor hjälp.

Barnen "hjälper till" med uppackningen. Sju väskor med packning och väldigt litet förvaring bjuder på en del utmaningar.


Det är svårt att hitta tid att blogga, eftersom ett eller flera av barnen ockuperar min dator under större delen av deras vakna tid (förutom när vi inte är hemma). Ska göra ett försök att komma igång eftersom jag vet att ni därhemma gärna vill veta hur vi har det!

1 kommentar:

  1. <3 <3 <3 Ska se till att börja ha skype igång numera! Bara att skypa om du ser mig online

    SvaraRadera