Thelma och mormor.

Några bilder på mormor och Thelma från i fredags.

Fridfullt.

Vi är i Kallhäll för en påskmiddag med mina föräldrar. Jag är ute och går med tvillingarna i vagnen, Olivia sitter och pysslar inne och Thomas ligger och vilar. Tidigare idag var han och Olivia på bio i Kista. Nu sitter jag på Kallhälls strand och njuter av en ovanligt lugn dag, och lyssnar på Hugos och Thelmas snusningar från vagnen. Ljuset är grått men alldeles milt och mjukt. Det känns att våren ligger och lurar någonstans alldeles under ytan.

En eländes vecka.

Usch vilken vecka vi har haft. Sjuka barn och floder av snor. Jag har varit helt slutkörd och enormt irriterad samtidigt. Olivia var hemma måndag och tisdag med förkylning, och Thomas jobbade sent de flesta dagarna i veckan, men mot slutet har han lyckats komma hem vid läggning så att jag sluppit vara ensam med alla tre. Att lägga Hugo och Thelma när Olivia är med har blivit allt svårare. Dels för att Hugo och Thelma har svårt att komma till ro, sådär i allmänhet, och klättrar omkring i sängen och blir tokarga, dels för att Olivia inte kan låta bli att leka och busa med dem, och därmed gör dem pigga igen. I slutet av dagen när jag bara längtar efter litet lugn och ro får detta mig att bli helt galet arg och frustrerad.

I onsdags vände det litet, Olivia gick till dagis och jag kunde röja litet hemma samt ta en kortare promenad i solskenet - i övrigt har det ju dessutom bara regnat hela veckan. På torsdag kväll verkade Olivia dock jättedålig igen och bara grät. Jag ringde sjukvårdsupplysningen, som inte kunde komma på vad det kunde vara av de symptom jag beskrev. Antagligen var hon bara trött och känslig i största allmänhet - först sade hon att hon hade ont i tungan, och jag gissade på att hon hade en blåsa. Sen sade hon att hon hade ont i halsen och kinden också. Hon blev allt ledsnare och grät mer och mer, och jag blev riktigt orolig. Det var inte förrän Thomas kom hem som hon lugnade ner sig -  och han lyckades få henne att berätta att hon tyckte det lät jätteläskigt med att ha en blåsa, att hon inte hade fattat att det inte var något allvarligt. Hon lugnade i alla fall ner sig till slut.

Natten till fredag fick jag mjölkstockning och feberfrossa, och vaknade så illamående att jag kräktes. Och fredagar är ju Olivias lediga dag. Det kändes inte kul att behöva ha alla tre barnen hemma efter en sån natt, men det var inte mycket mer att göra än att försöka stå ut. Olivia var också trött och hängig fortfarande, och jag bestämde mig för att följa minsta motståndets lag under dagen. Ville hon ha en glass, så fick hon en glass. Vi satt mest i soffan och tittade på barnprogram hela dagen, och jag hade nedräkning till klockan sju då Thomas skulle komma hem. Mot slutet av dagen släppte äntligen den huvudvärk jag dragits med, och illamåendet gav med sig. När Thomas kom blev det en riktigt mysig kväll. Tvillingarna somnade fort och Olivia fick somna i soffan, med huvudet i mitt knä och benen i Thomas knä.

Idag känner jag mig ännu bättre och solen skiner. Olivia verkar också återställd.

Mitt i allt elände så måste jag ju säga att Hugo och Thelma har varit så otroligt mysiga och fina hela veckan. Hugo har övat på att stå utan att hålla i sig och kan nu hålla balansen i flera sekunder, och dessutom sätta sig ner kontrollerat igen när han tröttnar. Jag tror inte det dröjer länge tills han går...

Sjuka gånger tre.

Tre sjuka barn hemma. Nu har jag haft gymkort i snart tre veckor (inne på den tredje i alla fall) och har inte kommit iväg en enda gång, för ända sedan jag köpte det har barnen varit sjuka i omgångar. Eller jag själv.

Och den här känslan av att ha husarrest... men bitvis är det ganska mysigt. Bitvis väldigt frustrerande.

Nåja. Har kommit på att jag inte skrivit mycket om barnens utveckling på sista tiden. De pratar mycket just nu, mycket "da da da" och "ma ma ma" som ibland låter som mamma! Och en hel del annat babbel som är väldigt mysigt att lyssna på. Jag tycker att de har så fina röster! Thelma har två små tänder på väg upp i underkäken, och Hugo har en. Hugo går längsmed möbler, och Thelma är fortfarande i "släpa sig fram med armarna"-stadiet, men har även börjat försöka komma upp på knä och står och gungar för att testa balansen. Thelma älskar när jag tar en napp i munnen och bonkar den mot hennes näsa, då skrattar hon jättemycket.

Överlag känns det som att de förstår mycket mer nu när man kommunicerar med dem och de är själva tydliga med vad de vill och inte vill. Det gör att tillvaron med dem känns väldigt mycket lättare än för bara en-två månader sedan.

Längtar tills våren fått ordentligt fäste och barnen blivit friska igen! Då ska vi ge oss ut på äventyr.

Små stora barn.

Idag är de små skruttarna åtta månader! Så mycket till firande har det inte blivit. De är förkylda och snoriga och Hugo har feber. Vi var hos min syster Johanna med familj igår, och det var kanske litet för mycket för honom. Idag har jag därför stannat hemma med tvillingarna medan Thomas och Olivia avverkat ett fyraårskalas och en middag hos farmor Carin - de är förresten fortfarande där. Jag var ute och luftade oss en liten stund, och handlade litet på Ica Maxi (detta småbarnsföräldra-Mecka), men det blåste så kalla vindar, så jag skyndade mig hem igen.

Jag och snorig Huggi.

Jag och snorig Thelmis.

Nu är det kväll och de har somnat och det känns rätt lyxigt att det ännu inte hunnit mörkna ute fast klockan är halv åtta. Rätt lyxigt också att jag har en liten stund för mig själv och att jag tidigare idag röjde undan all jobbig disk. Nu ska jag käka en sen middag och kolla på något halvbra.
Förresten! Vi köpte en cykel åt Olivia igår. En riktig storbarnscykel (med stödhjul dock). Hennes första! Det känns så häftigt. Det var så roligt att se henne cykla på den. Hon höll koll omkring sig och höll sig nära mig. Vi cyklade ute hos Johanna och det var så fint att se henne, så gulligt hur hon skrek: "Mamma! Det kommer en BIL!" och så tittade jag omkring mig och insåg att hon menade en bil som var flera hundra meter bort. Eller hur hon stannade för att släppa förbi några fotgängare - även de kanske ungefär 50 meter ifrån oss. Så rart!

Coola kusinerna.

Coola stora O!

Mycket mysigt att träffa syster med familj också. Det är det alltid. Vi borde göra det oftare, men småbarnslivet slukar upp en och veckorna susar förbi...

Familjerna.

Full fart var det!

Och ett sista tillägg: snorfläckiga kläder till trots så älskar jag att ha så fina små skruttar som torkar sina näsor på mig! De är så himla mysiga just nu. Och Olivia är så fin storasyster. Mina ungar är bäst!

Helgen.

Det är dåligt med uppdateringar nu. Har drabbats av tröttheten från helvetet. Och Thomas jobbar väldigt mycket just nu så jag är mestadels själv med barnen. Tuffa tider!

Vi har i alla fall haft en fin helg. Var ute med barnen hela fredagen, i Rålambshovsparken, och upptäckte att parklekens lokaler även har lekrum inomhus. Bästa ju! Hugo och Thelma fick sin sandlådepremiär. De satt och höll i varsin spade och tittade storögt på alla lekande barn runt omkring. Olivia och jag kunde också passa på att leka själva en lång stund medan tvillingarna sov, och solen strålade. Fint som attan var det. På eftermiddagen sprang vi dessutom på en av Olivias bästa vänner från gamla förskolan, vars mamma jag gillar jättemycket. De har varit bortresta och jag hade ingen aning om att de kommit hem. Det visade sig att de precis landat och vid hemkomsten gått direkt ut i parken, för att motverka jetlaggen. Så det var himla tur, och kul, att vi träffade dem!

Sandlådepremiär!

Stenskörd.

Alla tre leker tillsammans!

På lördagen åkte vi till Skansen och träffade Thomas kompis Carro med dotter. De bor i USA och är här på besök några dagar. Även denna dag strålade solen och ungefär 110% av Stockholms barnfamiljer hade också kommit på den briljanta idén att åka till Skansen, så all mat tog slut på caféerna och Thomas fick köa i en timme för att köpa pannkakor åt oss till ett hutlöst pris. Just det var mindre lyckat, men annars var det en himla trevlig dag.

Spex på Skansen.

I söndags åkte vi till min kompis Maria med familj. Det är alltid litet "blast from the past"-känsla att åka hem till dem, för de bor i det radhusområde där jag växte upp. De bor till och med i ena gavelhuset i samma huslänga. Det andra gavelhuset, som var vårt, har några vänner till dem nu köpt. Det är ett bra område för barnfamiljer, men att vara tonåring där tyckte jag var aningen ångestladdat... så det är blandade känslor att komma dit. Jättetrevligt att träffa Maria och hennes familj dock förstås, samt vår kompis Edward, som var uppe från Malmö. Han har dessutom bott en massa år i London och precis flyttat tillbaka till Sverige, så förhoppningsvis kommer vi se honom litet oftare framöver.