Bebisprat

Har ju glömt lägga upp filmen på Hugo när han pratar. Den är filmad 5 november och ser ut så här:

När jag ser den försvinner morgonens frustration ganska fort. Han är ju så himla fin och go min lilla Hugo.

När Olivia var liten filmade jag även hennes första vokala övningar. Kan av någon anledning inte lägga in den direkt men här finns den.

En sådan morgon

Nu på förmiddagen vaggade jag Hugo till sömns. Sedan har han skrikit medan jag lade ner honom, medan jag tog upp honom, medan jag vaggade honom igen, medan jag lade ner och tog upp honom ännu en gång, medan jag lämnade sovrummet, medan jag försökte amma honom, medan jag kollade blöjan (som inte behövde bytas), medan jag tog på honom ytterkläder, medan jag lade honom i vagnen, medan han låg i vagnen, medan jag tog upp Thelma, medan jag ammade Thelma, medan jag bytte blöja på Thelma, medan jag lade Thelma i babygymmet, medan jag tog upp Hugo igen, medan jag försökte amma honom igen, medan jag kollade blöjan igen, medan jag tog på honom ytterkläder igen, medan jag klädde på mig själv, medan jag gick på toa, medan jag hämtade soporna, medan jag gick ut, medan jag låste dörren, medan vi åkte ner med hissen, medan vi gick ut och medan jag slängde soporna. Sedan somnade han medan jag jagade vidare på promenad med skriken fortfarande ringande i öronen.

Litet om julklappar

I år kommer vi antagligen fira jul först hos mina föräldrar och sedan hos Thomas fostermor, tillika barnens farmor. Jag propagerar starkt för att vi ska skippa julklappar mellan oss vuxna. Thomas är en riktig julhatare som enbart går med på julfirande för att vi har barnen, och jag älskar visserligen julen men inser att det blir ohållbart på många sätt att alla vuxna köper en massa grejer till varandra som ingen av oss egentligen behöver. Då fokuserar jag hellre på trevligt umgänge och god mat.

Det är skoj att planera julklappar till ungarna. När Olivia var liten fick hon ett så fint lamm från Jellycat, som hon älskade innerligt. Den införskaffades i en leksaksaffär på Kungsholmen, men nu när jag hittat deras webshop har jag beställt saker därifrån. Tvillingarna ska få varsin kanin med gosiga öron. Jag har också precis lagt en stor bokbeställning på bokus.

Till Olivia har jag dessutom shoppat en pyjamas och en tröja med Charlie och Lola-motiv från Tradera. Det är hennes favoritprogram så jag tror hon kommer älska dem!

Det tillkommer nog fler grejer snart till barnens julklappslista. Det är så skoj att fönsternätshoppa på fina sajter som Mokkasin, Bimbily och ABC-leksaker!

Hugo och Thelma 16 veckor

Nu är Hugo och Thelma 16 veckor redan! Tiden flyger förbi och de har på sista tiden lärt sig en del nya färdigheter. Båda två skrattade sina första riktiga skratt för ungefär en vecka sedan, Hugo någon dag innan Thelma. Korta skratt, men ändå riktiga! Världens härligaste ljud, förstås, så nu slår jag knut på mig själv för att få dem att skratta hela tiden - vilket naturligtvis inte fungerar. Inga skratt på beställning här inte! De ler dock välvilligt när jag larvar mig. Och Thelma har börjat fejkskratta, höga korta ljud som låter litet som högfärdshosta, fast en skrattvariant. Det är ganska gulligt. Som att hon övar på att skratta (kanske litet dumt att kalla det fejk då, men det låter inte riktigt naturligt). Hon har också börjat jollra mer traditionellt vokalljudsjoller, tidigare var det nästan bara gurglingar. Det är både roligt och litet synd för jag älskar hennes gurgelljud. Men nu är det som att ljuden bara väller ur henne. Hon började babbla härom morgonen så att hon väckte både mig och Hugo, glatt och obekymrat snackade hon på i sängkammarmörkret.

Hugo har blivit en riktig liten rymmare, han snurrar runt helt obehindrat och sparkar ifrån med benen så att han faktiskt tar sig framåt. Det gör mig litet bekymrad att han är så rörlig, han är ju så liten! Och har inte bra kontroll över sina rörelser. Han rullade ur babygymmet ner på golvet med huvudet före (nu är det ju ingen höjd att prata om, men ändå) och blev ledsen när huvudet slog i golvet. Men han vill liksom så mycket hela tiden! Thelma är inte riktigt där än men har även hon börjat försöka sätta sig upp. Hon vill inte vila i babysitter längre utan strävar framåt och uppåt.

Tvillingarna har också börjat intressera sig mer för varandra, i alla fall på morgnarna då de tycker om att ligga i vår dubbelsäng och jollra med varandra. Hugo på mage som en liten sälunge, det är hans nya favoritposition. De känner på varandra, ler och gurglar, och det är förjäkla gulligt. Litet senare på dan är de mindre intresserade av varandra, men det är i alla fall tydligt att det har skett en ökning i deras intresse av varandra. Det är väldigt kul att se!

På rymmarstråt.

Vi fortsätter fundera och dividera över Olivias förskolesituation. Det är svårt eftersom det finns så få konkreta saker att ta fasta på, det är mest vår magkänsla som inte är bra. Vi träffade några vänner i helgen vars son blivit utsatt för regelrätt mobbning på sin förskola av de "stora" barnen (5-åringar). De hade bland annat låst in honom vid ett tillfälle och slagit honom i ansiktet med en bandyklubba vid ett annat, och föräldrarna var oerhört frustrerade över att de inte fått gehör från förskolepersonalen eller förskolechefen. En riktig mardröm! Situationen hade enbart blivit bättre för att de stora barnen flyttat över till förskoleklassen. Jag är glad att vi inte har varit med om något sånt, här handlar det mer om små saker som är svåra att definiera.

I nästa vecka ska jag se till att vara med under några timmar på förskolan och låta mormor och morfar passa Hugo och Thelma. I måndags höll jag Olivia hemma, för jag kände att hon behövde en lugn dag med mig, vi hade en väldigt aktivitetsspäckad helg. Och hon var så glad när hon fick stanna hemma med mig. Det är en kamp att få iväg henne varje morgon och det känns inte bra.

Har haft ganska stora problem med ryggvärk, min rygg liksom låser sig så att jag inte kan räta på den. Igår var jag hos en naprapat och det kändes bättre precis efteråt, men sen blev det lika illa igen. Jag har fått två övningar som jag ska göra så ofta jag kommer åt, och ska på återbesök nästa vecka. Får se hur det går. Det blir ju så många lyft i konstiga vinklar med tvillingarna.

H och T växer som ogräs dessutom. Igår fick jag plocka upp vårt förråd av kläder i storlek 74 och tvätta upp. De kan fortfarande ha 68 men det är bara en tidsfråga innan de växer ur dem. Det är stora barn vi har... Men det är kul att gå igenom Olivias gamla kläder och hitta favoriter som jag inte sett på några år.

Vi hade för övrigt tur med försäkringsbolaget och får pengar för vagnen (ja det känns som tur, man vet liksom aldrig hur de gör sina bedömningar). Vi ska ändå försöka vänta med att köpa en ny tills vi kommer hem från Vietnam. Nu är det ju bara en månad kvar och vi har en provisorisk vagn som får duga tills dess. När vi kommer hem kommer vi inte behöva en liggvagn längre, så det är bättre att vänta med att köpa en ny till dess, då vi vet bättre vilka behov vi och tvillingarna kommer ha.

Mobilblogga

En unge i babybjörn (vi hade visst två!). Sojakorv och spaghetti under tillagning. En unge i soffan framför Charlie och Lola.En unge i babygymmet.
Inte mycket tid för att sammanfatta några djupsinniga tankar.

November i ett nötskal.

Vad svårt det är att hinna skriva! Jag har drabbats av någon sorts November Gloom, och har haft svårt att ta mig för saker på sista tiden. Men så har det hänt en del trista grejer, inget allvarligt men sånt som gör tillvaron litet... gråare. En sådan sak är att vår fina vagn blev stulen i helgen, den stod utanför vår lägenhet på kvällen vid 22.30, när vi kom hem från en dagsutflykt, och på morgonen var den inte där längre. Det är polisanmält och anmält till försäkringsbolaget. Vi blev även av med en bärsele som låg i vagnen, Olivias mössa och några fina filtar (bland annat några som en kollega sytt och som jag älskade). Tur i oturen var att vi hade köpt en paraplyvagn inför vår Vietnamresa, så nu får vi använda den, med ligginsatser. Den kommer dock inte funka så bra om det blir snö ute.
Och gulligt nog har Olivia har lovat att förvandla tjuven till en bajskorv med FULT glitter på.

En annan sak är att jag har sökt ett jobb, vilket känns helt bisarrt att göra just nu. Det är dock samma jobb som jag redan har, eftersom min anställning varit visstids, och nu söker jag det som fast tjänst. Jag vill hemskt gärna jobba kvar, men vet att det är hård konkurrens om platserna (en arbetsstyrka på ca 90 pers ska bantas ned till ca 15). Och att behöva tänka på allt det där just nu känns bara så otroligt malplacerat i min mjukbyxeklädda, kräkfläckiga, bebisskrikiga tillvaro.

Tvillingarna har också bjudit på en hel del jobbiga nätter med mycket skrik. De vaknar före kl 6 på morgonen och vill INTE somna om. Ofta vaknar även storasyster, hon har en period av orolig sömn, och kommer in till mig eller vill att jag ska komma in till henne. Jag försöker att få henne att väcka Thomas istället, men hon väcker alltid mig först och är ganska mammig, så det är inte alltid hon accepterar att vara med honom. Jag har alltså tre barn som avbryter min nattsömn med mer eller mindre jämna mellanrum.

Vi funderar också väldigt mycket över Olivias förskola. Hon verkar inte trivas lika bra som på den förra, och det är svårt att säga om det beror på alla omställningar i hennes liv eller om det faktiskt inte ÄR lika bra. Vi har dock båda intrycket att den nya förskolan inte är lika bra som hennes gamla på en massa olika sätt. Ett exempel är att Olivia har börjat prata mycket om att pojkar är dumma och fula (Thomas har blivit utnämnd till flicka/prinsessa och Hugo till gumma, för att komma runt denna prekära situation). På gamla förskolan lekte alla barn tillsammans, och med samma leksaker, och det var ingen uppdelning efter kön. Eller i alla fall mycket mindre. Har pratat med en mamma som har kvar sin dotter där, och hon har bekräftat att det fortfarande är så. Det är alltså inget som bara har med ålder att göra, vilket många nog skulle hävda.
Jag vill ju inte att Olivia ska tänka på kön, hudfärg och liknande faktorer, inte än och inte på det värderande sättet. Självklart vill jag medvetandegöra henne om strukturer, när hon blir äldre, men just nu vet jag inte hur jag ska hantera detta. Och förskolan hon går på nu verkar inte ha någon medvetenhet om genusfrågor överhuvudtaget. Thomas var på föräldramöte och tog upp det, och visst hävdade de att de jobbar med detta, men kunde (förstås) inte ge några konkreta exempel. Så självklart tar gamla invanda strukturer över...


Vad mer... Jag har suttit och plöjt en massa avsnitt av Downton Abbey på dagarna och på kvällarna när alla barnen somnat (jo jag har fått litet tid för mig själv, hallelujah!) och nu har jag sett alla avsnitt och har inget kvar. What to do?

Och det är november. Trista gråa regniga november.

På sista tiden...

... har Olivia varit häxa på sin första Halloweenmaskerad (dräkten åkte dock av fortare än kvickt)

... har ungarna varit söta tillsammans

... har jag promenerat och njutit av höstsolen när den tittat fram

... har Hugo blivit ännu starkare i nacken

... har tvillingarna fyllt tre månader och fått sina första vaccin

... har vi köpt en stor, riktig säng till Olivias rum, dock med en för tjock madrass som vi fick byta

... har jag letat likheter mellan mig och barnen

... har barnen varit litet mera fina och söta

... har vi besökt Naturhistoriska riksmuseet, vilket var en hit enligt Olivia (djuren i utställningen om Nordens natur var roligast)

... har nätterna, slutligen, blivit allt jobbigare och sömnen alltmer sällsynt. Jag ställde koppen framför bryggaren häromdagen och startade bryggaren. Var sedan väldigt konfunderad över varför koppen fortfarande var tom.

Heja Hugo!

Hugo vände sig just från rygg till mage helt på egen hand! Helt tyst var han bredvid mig i soffan, och när jag tittade till honom lyckades han precis vända sig den sista lilla biten som var kvar. Entusiastiska tillrop till trots blev han sedan väldigt frustrerad över att plötsligt ligga på mage :-)

Söndagsblues

Är hemma själv eftersom jag är tillsammans med en mycket hårt arbetande människa, och alla barnen sover eller, i Hugos fall, är på väg att somna. Tidigare ikväll var vi på restaurang hela familjen, på ett sådant där ställe som inte räknar med att folk har barn. Men vi fick det ändå att funka på något vis. Dessutom hade vi trevligt sällskap av Thomas gamla gymnasiekompis Björn och hans fru, som jag inte träffat tidigare.

Jag hade en riktig vrakdag och ville inte alls gå dit först. "Jag är nerspydd och har inte duschat på två dagar minst och ser ut som ett vrak. Kanske bättre om jag stannar hemma med barnen. De är så jävla gnälliga också n" textade jag till Thomas innan vi skulle dit. (N:et var tänkt att vara en punkt. Jag skriver med swype på telefonen, och har aldrig skrivit så mycket fel i sms som nu när jag har tvillingarna och Olivia som ständiga distraktioner.)

Thomas övertalade mig dock att komma med. Han kom och hämtade upp mig och ungarna i bilen (han hade jobbat innan restaurangbesöket, och fortsatte jobba efter det - stor lansering av sajt väntar imorgon) och peppade mig hela vägen dit. Jag var trött, less och arg på hela världen i allmänhet och på restaurangen i synnerhet, eftersom jag vet att det är trångt där och var helt inställd på att det skulle bli trubbel för oss att få plats med tre ungar och en vagn.

Väl på plats bestämde vi oss för att ta in tvillingarna i bilstolarna och lämna vagnen i bilen. Sen klaffade det mesta ganska bra och det visade sig bli en riktigt trevlig kväll (har man låga förväntningar så blir det ju också ofta mycket bättre än man vågat tro). Olivia skötte sig fint, Hugo sov, Thelma var vaken men hyfsat nöjd med att få sitta i mitt knä. Och det var kul att få sitta och prata med nya människor (för min del, har träffat Björn tidigare men inte hans fru) och äta god mat. Plötsligt hade Olivia somnat i Thomas knä, och vi kände att det var dags att åka hem.

Nyss låg jag i sängen bredvid Hugo och då kom den här känslan över mig som har börjat komma smygande varje söndag: söndagsbluesen. Känslan av att helgen är över, vår tid tillsammans hela familjen. Imorgon kommer vi stressa för att Thomas och Olivia ska till jobb och förskola, Olivia kommer vara litet ledsen för att hon inte får vara hemma med mig, och jag kommer känna det där hugget i hjärtat: känslan av att jag kör iväg henne, att hon inte får vara där hon vill vara, att hon vet om att jag kommer stanna hemma med tvillingarna och hon inte får vara med. I grund och botten tror jag ju att det är bra för henne att gå på dagis, hon har kompisar där och andra vuxna som har tid och ork (hoppas jag!) och hon får bra lagad mat (allt jag lagar nu för tiden är ju för faeen snabbmakaroner). Men hon får inte vara med mig och sina syskon. Jag har inte den orken att klara av det, en dag i veckan är nog. Och det kommer nog att hugga i hjärtat bra många måndagar till innan det dåliga samvetet eventuellt släpper.

Jag vill ju vara med henne och önskar så innerligt att jag ska få den energin och styrkan att åtminstone låta henne få ledigt någon extra dag ibland. Längtar efter att vi ska kunna göra något, bara hon och jag. Hoppas att hon vet hur fantastisk jag tycker att hon är, min förstfödda, min allra bästa lilla stora O.

Hugo och Thelma 12 veckor

Tiden flyger förbi! Den här veckan har gått jättefort, och jag kan konstatera att det händer saker med mina tvillingar. Nu är de tolv veckor. Både Hugo och Thelma har rätt bra koll på sina händer nu. Hela veckan har Hugo varit alldeles fascinerad av förpackningen till tvättlapparna vid skötbordet, sådana där engångs från Ica, som ligger i en prasslig plastförpackning. Den kan man ju slå på med handen så att det låter! Hugo har varit så nöjd de där stunderna på skötbordet då han kunnat prassla och prassla och prassla ännu mer med den där förpackningen. Och idag insåg jag att Thelma inte längre slumpmässigt dunkar till djuren på babysittern, utan det sker med stor precision och koncentration.

Thelma är också väldigt förtjust i att sträcka ut sin tunga i tid och otid. Hon lipar allvarligt åt oss, och det ser otroligt gulligt ut. Hon pratar mycket med världens mest förtjusande gurgelljud. I onsdags somnade hon på min bröstkorg för första gången på länge och det var så mysigt! Jag har ju oftast inte tid att sitta med en av dem så länge att de kan somna så, det är betydligt svårare med två än med en (som så mycket annat).

I onsdags hade vi även besök av en vän som också har en liten bebis, som är ungefär två veckor äldre än Hugo och Thelma. Det var spännande att se dem betrakta henne och höra hennes ljud, för det var så tydligt att de fattade att det här var en ny person som de inte träffat förut - de lyssnade väldigt noga på hennes ljud, som om de tänkte "Det här är inte brorsan/syrran - vem kan det då vara?".

Hugo tycker om att vara i famnen och bli buren runt så att han kan se sig omkring, och framför allt gillar han att titta på sig själv i spegeln, vilket vi brukar göra efter blöjbyten. Han gillar också den färgglada tavlan vid vårt matbord - en riktig färgexplosion som kan betraktas länge, länge.

Både Hugo och Thelma skiner upp som solar när deras syster pratar med och ler mot dem. De har sån kärlek i blicken när de ser henne, som att hon är det häftigaste och mest fantastiska de har sett. Och så är det nog. De ler även mot varandra när jag håller upp den ena framför den andra. Det är spännande att se deras relationer växa fram!

Finisar!

Dagens ungdom

Olivia läser högt ur Morrisseys självbiografi: "Bajsi bajsi korvar, bajsi bajsi korv"...

Ungdomen nu för tiden! INGEN RESPEKT!

Förra helgen

Det är ju konstigt hur saker och ting kan vända på en femöring (visst finns det ett sånt uttryck?). Jag fasade inför förra fredagen, för Olivia är ledig på fredagar och just den här fredagen skulle jag vara helt själv med alla tre barnen, och Thomas förvarnade dessutom om att han skulle behöva jobba ganska sent. Hittills har jag lurat hit mina föräldrar, mina systrar eller en vän för att få litet avlastning och hjälp under Olivias lediga dagar.
Några andra dagismammor hade föreslagit en pysselstund anordnad av St Görans församling på eftermiddagen. Jag kände mig litet skeptisk till det eftersom jag skulle behöva hålla koll på tre barn själv, och dessutom inte skulle kunna ta med vagnen in (och även till viss del eftersom det var kyrkan som anordnade det och icke-troende som jag är är jag alltid litet skeptisk till kyrkoaktiviteter) och var inte så peppad.
Dagen började dessutom ganska katastrofalt med en gallskrikande Hugo före klockan 06.00. Fick gå upp med honom och jag kände mig så vansinnigt arg över att jag inte fick sova. Kunde i alla fall lägga mig i soffan och vagga honom i babysitter, och till slut hade han åter blivit så trött att jag kunde ta upp honom i famnen och somna om. När jag sedan vaknade vid en mer rimlig tidpunkt (ca kl 08.00 om jag inte minns fel) låg han och snusade varm och mysig i min famn. All ilska genast som bortblåst förstås. Olivia kom upp och vi åt frukost tillsammans i sällan skådad harmoni (jo, jag brer på litet här men I´m worth it!).

Sen skrotade vi hemma till lunch ungefär. Hugo somnade om i vagnen och jag kunde städa och plocka undan en del så att det faktiskt blev riktigt fint hemma. Vid lunchtid hade vi besök av en kompis som hämtade upp en kasse med gravid- och bebiskläder som vi inte behöver längre (tänk att Hugo och Thelma redan vuxit ur både storlek 50 och 56!). Jag gjorde grön ärtsoppa till lunch, en av två rätter som Olivia gillar så mycket att hon faktiskt brukar kunna be om mer (den andra rätten är förstås pannkakor).

Efter lunch träffade vi en före detta dagiskompis till Olivia och hennes mamma ute i parken, och fast det var en månad sen ungarna sågs började de leka direkt och hade jättekul ihop hela tiden. Den mamman är också en person som jag verkligen gillar att umgås med. Vi känner knappt varann, men hon är så avslappnad och social, och liksom en cool morsa, uppfattar jag henne som. Hon är ju inne på sitt tredje barn nu så hon har hunnit bli litet rutinerad. Jag är visserligen också inne på mitt tredje, men det är ju ändå "bara" andra gången jag blir mamma... Vi hängde sedan med dem hela eftermiddagen, och kom hem först strax före 18. Då var Olivia så trött och utlekt att hon ville bädda ner sig i soffan och titta på Charlie och Lola, så det fick hon göra. Gullungen!

Svårfångad i parken.

Utmattad i soffan efter all lek.

På lördagen hängde vi hemma till efter lunch och jag sorterade en massa tvätt - tråkigt i sig, men skönt att få gjort. Eftermiddagen tillbringade vi på Tekniska museet. Vi körde bil dit genom stan i vår nya fina bil (!!!) och väl framme på museet sprang Thomas och Olivia runt och tittade på allt medan jag gick en bit bakom med tvillingarna. Det var så mysigt att se Thomas visa och förklara saker för Olivia och busa runt med henne!

Alltid massa grejer som ska med när vi ska ta oss någonstans...

Olivia kör radiobil på Tekniska museet.

På söndagen besökte vi min syster med familj hemma hos dem. Eftersom de bor i Tullinge har vi inte setts så ofta som vi båda skulle vilja. Nu när vi har bil blir det mycket lättare att åka och hälsa på! Olivia lekte massor med sin kusin Viktor. Han var litet bekymrad dock över hur busig hon var.
"Jag måste säga till Olivia hela tiden!" utbrast han frustrerat vid ett tillfälle. "Du måste inte det, när jag är här. Jag är ju hennes mamma, så jag kan säga till henne om hon gör något hon inte får" påpekade jag. "Ja, för jag måste också få vila!" menade Viktor då.
Det är ett hårt jobb att vara sex år och tvungen att ansvara för sin treåriga kusins fostran...

Olivia och Viktor konfererar.

Sagostund med kusinerna och moster.

På det stora hela var det en mycket mysig helg. Så himla kul när vi kan vara tillsammans hela familjen. Veckodagar sux!